Jag har aldrig sett en råtta dansa på ett bord, vare sig katten är hemma eller inte. Så jag vet faktiskt inte riktigt varför man använder sig utav denna liknelse och jag tänkte inte forska i varför heller. Men nu är det så att våran chef är borta idag, samt imorgon. Jag är tillförordnat chef för tillfället. Det känns stort. Lika stort som ett enda körsbär i en fruktcocktail. Dvs den gör fan ingen skillnad, utan funkar bra som dekoration och ungefär så viktig är jag, så mycket har jag att säga till om. Ett körsbär i en drink säger ingenting, det gör inte jag heller. Däremot så tror jag mig inneha den makten att bestämma, vilket mina arbetskollegor tycker sig vara väldigt roligt. Just nu sitter jag här i mitt hörn på jobbet och vågar inte riktigt titta upp över skrivbordskanten, då dom kastar papper på mig. Jag hotar med att sparka allihopa. Dom vet att jag inte har befogenhet.

Allt detta ovan är såklart en överdrift, en overdrive. Men inte det att jag har ansvaret för gruppen. Det känns ganska smickrande att min chef, Lena överlåter detta på mig. Jag får sätta upp dagskollen på våran tavla. Väldigt betydelsefullt.

Dagskollen är en lunta papper som sätts upp, så att vi kan se hur vi ligger till med mottagna samtal och en massa annat. Väldigt viktig uppgift alltså!???!

Mitt jobb består i att besvara samtal, på TeliaSoneras kundtjänst 90200.

Där mottager jag beställningar av fast telefoni, bredband och digital Tv. Jag mottager även klagomål ifrån arga kunder, samt hjälper dem att koppla in viss teknisk utrustning i den mån jag kan. Jag skickar även papper via post och fax. Det räknas lite som en höjdpunkt i mitt liv, då jag får resa mig upp ur min stol och gå de ca 150m till fax och kopiator- rummet.

Jag sitter vid en dataskärm hela dagarna och jag beräknar att min kroppshållning kommer att försämraas med ca 55,7% inom de 30 närmsta åren. Att min ögon kommer att vara lika bra som hos en död 97 åring och att min hörsel kommer att vara nedsatt till långt lägre än tondöv.

Men det är sådant man får leva med då man bär Sverige på sina axlar. Så viktig är jag. I alla fall så vill jag gärna tro att det är så. Det gör mitt arbete lite lättare. Då någon missnöjd person ringer in och frågar vart deras modem har tagit vägen. Trots att jag bokar ut en order på att ett modem skall skickas, så är det inte jag som skickar det. Det gör en helt annan avdelning. Det vet förståss inte kunden, men den kunden skriker och skäller på mig. Det är ett intressant jobb måste jag säga. Man får höra mycket. Ibland ringer folk och frågar om hur mycket klockan är, varför ICA har höjt priserna på deras havreflingor och varför dom bygger om riksväg 467 utanför Örkelljunga. Folk tror alltså att vi på Telia vet allt. Hur ska jag veta?

Nu är det dags att hjälpa Astrid 87 från Borås, eller kanske Axel 17 från Kiruna. Ja jag vet inte vem som ringer härnäst, men det är dags att ta ett till samtal.

Välkommen till Telia. Fredrik Thavenius heter jag. Vad kan jag hjälpa till med?