Sommar, värme, sol, bad och framför allt basket.

Det är nu livet är som lättast att leva. Det är som Lakers möter Denver =  storförlust för Denver.

Det är nu det är dags att snöra dojjorna, ta med sig bollen och svida på sig shortsen och linnet. Lira lite hederlig street på Hedbergska. Det börjar sakta men säkert att bli varmare, det börjar sakta men säkert bli sommar.

Träden är i full fart med att producera löv på sina grenar. Likväl som tolvåriga Mattias börjar få små hår i skrevet ? =)

Det är nu man mår bra, det är det här man lever för.

Bara för att helgen har haft ett riktigt bra väder, så blir jag tvungen att jobba. Det kommer iofs att bli en tung sommar, eftersom jag inte har min semester förens mot hösten. Det är då jag kommer att leva på riktigt.

Vi kommer att åka iväg någonstans där det är riktigt jäkla varmt och skönt.

Förra hösten var vi som vissa utav er redan vet i La Turkey. Varmt och härligt, men inte alls billigt. :(

Näe nu ser jag mest fram emot de varma kvällarna med en basketboll i min hand och iskallt vatten ifrån Curres Gatukök. Det är sommar det!

You and me, me and you, both of us togetheeeeer.

Monsters Inc.

Somethings have happend, some have'nt.

Att summera detta millenium som har passerat sedan jag senast skrev något som innehöll någon som helst relevans. Krävs det att jag konverterar till författare istället.

Mycket har hänt sedan sist, och frågan är om det ens är någon längre som är intresserad av att skriva peacerich.bloggagratis.se och gå in och läsa längre. Verkar ändå som om att jag har ett par besökare som besviket inser att jag inte längre är aktiv bloggare.

Jag gjorde ett drastiskt försök med att försöka blogga genom mobilen också. Det visade sig att det gick käpprätt åt helvete.

Jag har ju egentligen så mycket tid, då jag sitter på mitt jobb.

Det handlar inte bara om tiden, jag vill ju kunna ha en blogg, där man kan gå in och läsa, sedan vrida smilgroparna ur led, pga det som står skrivet.

Dvs det är fantasibrist i mitt hjärnkontor. Jag börjar bli gammal och gaggig, känner att jag inte har det flytet då jag skriver, som kan göra det där lilla extra för att få er att le, tycka jag är dum i huvudet, är allmänt utvecklingsstörd och att ni inte kan få nog.

Önskar att jag hade det där lilla extra kvar, eftersom jag ändå alltid haft lätt för att skriva om vad fan som helst.

Kommer ihåg på den tiden då man gick i skolan och skrev uppsatser. Puh, rough days. Man tyckte det var ett straff att få skriva så mycket och det tog alldeles för lång tid. Man skrev om en kaviartub. En 18 sidors uppsats, om en kaviartub. Man fick ihop det bra, man gjorde research. Vem det var som kom på den, varför Kalles Kaviar, just heter Kalles Kaviar osv.

Om man ändå hade så lätt att skriva idag. Jag tror det har att göra med att min hjärna börjar bli försvagad. Jag kanske lider av någon konstig sjukdom, som typ heter "jagkaninteskrivaförjagharinteenhjärnasomkanproduce
ranågotvettigtattskrivaom"

Det vore ju förbannat tråkigt, dels för mig och för er.

Men om jag ändå kunde få lite förslag om vad jag skall skriva om, så kanske jag får sätta mig ner och göra lite research om ämnet, sedan skriva om det. Så kanske min hjärna återfår sin normala balans.

Det vore inte en sådan dum idé, ni kommenterar om något intressant jag kan skriva om, jag ordnar resten. Då kanske det finns en chans att min blogg växer, jag växer som människa, min hjärna slutar krympa och jag känner mig normal igen.

Kom igen nu kära läsare, ge mig liten vatten, lite vatten som kan få bägaren att rinna över. Få mig lite pissed off, ge mig något att skriva om. Det kan vara vad fan som helst.

Give me a freakin' challenge.

Jag behöver råd gällande ett beslut som kan komma att förändra min framtid.
Jag har nämligen under en längre tid misstänkt att min tjej är otrogen. Flera tecken, mobilen ringer och hon lägger på, någon ringer ofta och lägger på luren etc.
Hon är ute med ”tjejerna” ofta och när jag frågar vilka så är det alltid någon från jobbet som jag inte har kontakt med.

Jag försöker alltid kolla efter hennes taxi när hon kommer hem men hon går alltid sista biten och jag hör att en bil åker iväg. Det kanske inte är en taxi?

För ett par dagar sen plockade jag upp hennes mobil bara för att se vad klockan var och då blev hon helt tokig, hon skrek att jag skulle ge fan i hennes mobil och att jag snokade.

Hursomhelst så har jag inte konfronterat henne än. Jag tror att innerst inne ville jag inte veta sanningen, men igår kväll bestämde jag mig för att kolla upp henne.
Jag bestämde mig för att gömma mig bakom min bil för att få en blick över hela gatan och se vilken bil hon kom ut ur. Det var medan jag hukade mig bakom bilen som jag såg att jag hade rost i hela bakre hjulhuset.
Tycker ni att jag ska lämna in bilen på en verkstad eller köpa lite prylar på Mekonomen och fixa det själv?