Somethings have happend, some have'nt.

Att summera detta millenium som har passerat sedan jag senast skrev något som innehöll någon som helst relevans. Krävs det att jag konverterar till författare istället.

Mycket har hänt sedan sist, och frågan är om det ens är någon längre som är intresserad av att skriva peacerich.bloggagratis.se och gå in och läsa längre. Verkar ändå som om att jag har ett par besökare som besviket inser att jag inte längre är aktiv bloggare.

Jag gjorde ett drastiskt försök med att försöka blogga genom mobilen också. Det visade sig att det gick käpprätt åt helvete.

Jag har ju egentligen så mycket tid, då jag sitter på mitt jobb.

Det handlar inte bara om tiden, jag vill ju kunna ha en blogg, där man kan gå in och läsa, sedan vrida smilgroparna ur led, pga det som står skrivet.

Dvs det är fantasibrist i mitt hjärnkontor. Jag börjar bli gammal och gaggig, känner att jag inte har det flytet då jag skriver, som kan göra det där lilla extra för att få er att le, tycka jag är dum i huvudet, är allmänt utvecklingsstörd och att ni inte kan få nog.

Önskar att jag hade det där lilla extra kvar, eftersom jag ändå alltid haft lätt för att skriva om vad fan som helst.

Kommer ihåg på den tiden då man gick i skolan och skrev uppsatser. Puh, rough days. Man tyckte det var ett straff att få skriva så mycket och det tog alldeles för lång tid. Man skrev om en kaviartub. En 18 sidors uppsats, om en kaviartub. Man fick ihop det bra, man gjorde research. Vem det var som kom på den, varför Kalles Kaviar, just heter Kalles Kaviar osv.

Om man ändå hade så lätt att skriva idag. Jag tror det har att göra med att min hjärna börjar bli försvagad. Jag kanske lider av någon konstig sjukdom, som typ heter "jagkaninteskrivaförjagharinteenhjärnasomkanproduce
ranågotvettigtattskrivaom"

Det vore ju förbannat tråkigt, dels för mig och för er.

Men om jag ändå kunde få lite förslag om vad jag skall skriva om, så kanske jag får sätta mig ner och göra lite research om ämnet, sedan skriva om det. Så kanske min hjärna återfår sin normala balans.

Det vore inte en sådan dum idé, ni kommenterar om något intressant jag kan skriva om, jag ordnar resten. Då kanske det finns en chans att min blogg växer, jag växer som människa, min hjärna slutar krympa och jag känner mig normal igen.

Kom igen nu kära läsare, ge mig liten vatten, lite vatten som kan få bägaren att rinna över. Få mig lite pissed off, ge mig något att skriva om. Det kan vara vad fan som helst.

Give me a freakin' challenge.