Torsdagen den 12 juni 2008, avled Anton på Sundsvalls sjukhus.

Han efterlämnar sig en stor sorg och saknad i våra hjärtan och våra liv.

Anton är min Sambos morbror. Han blev 33 år gammal, om jag inte har fel.

Han hade en lungsjukdom som gjorde att han tillslut slutade andas. Anton väntade på en lungtransplantation och har legat på donationslista som nummero uno ett väldigt bra tag. Dock så hann han inte att få några nya lungor innan hans kropp gav upp.

Jag kände inte Anton så väl, men jag kände honom tillräckligt väl för att veta att han var en krigare, en krigare utan dess like. Han kämpade verkligen in i det sista och ingen eller inget kan någonsin ta det ifrån honom. Han var en väldigt fin människa, med glimten i ögat och ironin flödade i de samtal vi har haft under den tiden han vandrade på våran planet. Film var en utav hans största intressen, och jag har inte träffat någon som kan så mycket om film, skådespelare, regissörer och ljussättare, såsom Anton kunde. Ett teknikfreak ut i fingertopparna. Trots han sjukdom, som han har haft i större delen utav sitt liv, så log han ofta.

Då man var där på besök, då han skickade födelsedagspresenter och julklappar till min Sambo Caroline. Killen hade mer fantasi än min moster när det gäller gåvor. Trots att han inte ens kunde gå ut och handla dom själv.

Anton var med andra ord helt fantastisk. Giffare som han var, så följde han varenda match, på ett eller annat sätt.

Han var aktiv på många forum under namnet Ingoman, och blir hedrad utav alla som känt honom via internet.

Jag vill passa på att tacka dig Anton, för den tiden du fanns här hos oss. Jag ångrar än idag att jag inte lärde känna dig bättre än vad jag gjorde. Du var en god vän och jag kommer att sakna dig. Det känns så tomt nu när du är borta. Trots att jag inte såg dig så ofta.

Ni som läser detta kan passa på att gå in och signa er för organdonation.

Det är livsviktigt. Jag har varit anmäld sedan ett år tillbaka. Och nu vet jag att, då jag väl lämnar jorden så kommer jag att kunna rädda någon annans liv. Att göra skillnad här i världen. Kan man ge någon, något vackrare och mer betydelsefullt än rätten att leva?

https://app.socialstyrelsen.se/donation/anmaldon.aspx

Anton, vila i frid. Vi saknar dig.

Sommar, värme, sol, bad och framför allt basket.

Det är nu livet är som lättast att leva. Det är som Lakers möter Denver =  storförlust för Denver.

Det är nu det är dags att snöra dojjorna, ta med sig bollen och svida på sig shortsen och linnet. Lira lite hederlig street på Hedbergska. Det börjar sakta men säkert att bli varmare, det börjar sakta men säkert bli sommar.

Träden är i full fart med att producera löv på sina grenar. Likväl som tolvåriga Mattias börjar få små hår i skrevet ? =)

Det är nu man mår bra, det är det här man lever för.

Bara för att helgen har haft ett riktigt bra väder, så blir jag tvungen att jobba. Det kommer iofs att bli en tung sommar, eftersom jag inte har min semester förens mot hösten. Det är då jag kommer att leva på riktigt.

Vi kommer att åka iväg någonstans där det är riktigt jäkla varmt och skönt.

Förra hösten var vi som vissa utav er redan vet i La Turkey. Varmt och härligt, men inte alls billigt. :(

Näe nu ser jag mest fram emot de varma kvällarna med en basketboll i min hand och iskallt vatten ifrån Curres Gatukök. Det är sommar det!

You and me, me and you, both of us togetheeeeer.

Monsters Inc.

Somethings have happend, some have'nt.

Att summera detta millenium som har passerat sedan jag senast skrev något som innehöll någon som helst relevans. Krävs det att jag konverterar till författare istället.

Mycket har hänt sedan sist, och frågan är om det ens är någon längre som är intresserad av att skriva peacerich.bloggagratis.se och gå in och läsa längre. Verkar ändå som om att jag har ett par besökare som besviket inser att jag inte längre är aktiv bloggare.

Jag gjorde ett drastiskt försök med att försöka blogga genom mobilen också. Det visade sig att det gick käpprätt åt helvete.

Jag har ju egentligen så mycket tid, då jag sitter på mitt jobb.

Det handlar inte bara om tiden, jag vill ju kunna ha en blogg, där man kan gå in och läsa, sedan vrida smilgroparna ur led, pga det som står skrivet.

Dvs det är fantasibrist i mitt hjärnkontor. Jag börjar bli gammal och gaggig, känner att jag inte har det flytet då jag skriver, som kan göra det där lilla extra för att få er att le, tycka jag är dum i huvudet, är allmänt utvecklingsstörd och att ni inte kan få nog.

Önskar att jag hade det där lilla extra kvar, eftersom jag ändå alltid haft lätt för att skriva om vad fan som helst.

Kommer ihåg på den tiden då man gick i skolan och skrev uppsatser. Puh, rough days. Man tyckte det var ett straff att få skriva så mycket och det tog alldeles för lång tid. Man skrev om en kaviartub. En 18 sidors uppsats, om en kaviartub. Man fick ihop det bra, man gjorde research. Vem det var som kom på den, varför Kalles Kaviar, just heter Kalles Kaviar osv.

Om man ändå hade så lätt att skriva idag. Jag tror det har att göra med att min hjärna börjar bli försvagad. Jag kanske lider av någon konstig sjukdom, som typ heter "jagkaninteskrivaförjagharinteenhjärnasomkanproduce
ranågotvettigtattskrivaom"

Det vore ju förbannat tråkigt, dels för mig och för er.

Men om jag ändå kunde få lite förslag om vad jag skall skriva om, så kanske jag får sätta mig ner och göra lite research om ämnet, sedan skriva om det. Så kanske min hjärna återfår sin normala balans.

Det vore inte en sådan dum idé, ni kommenterar om något intressant jag kan skriva om, jag ordnar resten. Då kanske det finns en chans att min blogg växer, jag växer som människa, min hjärna slutar krympa och jag känner mig normal igen.

Kom igen nu kära läsare, ge mig liten vatten, lite vatten som kan få bägaren att rinna över. Få mig lite pissed off, ge mig något att skriva om. Det kan vara vad fan som helst.

Give me a freakin' challenge.

Jag behöver råd gällande ett beslut som kan komma att förändra min framtid.
Jag har nämligen under en längre tid misstänkt att min tjej är otrogen. Flera tecken, mobilen ringer och hon lägger på, någon ringer ofta och lägger på luren etc.
Hon är ute med ”tjejerna” ofta och när jag frågar vilka så är det alltid någon från jobbet som jag inte har kontakt med.

Jag försöker alltid kolla efter hennes taxi när hon kommer hem men hon går alltid sista biten och jag hör att en bil åker iväg. Det kanske inte är en taxi?

För ett par dagar sen plockade jag upp hennes mobil bara för att se vad klockan var och då blev hon helt tokig, hon skrek att jag skulle ge fan i hennes mobil och att jag snokade.

Hursomhelst så har jag inte konfronterat henne än. Jag tror att innerst inne ville jag inte veta sanningen, men igår kväll bestämde jag mig för att kolla upp henne.
Jag bestämde mig för att gömma mig bakom min bil för att få en blick över hela gatan och se vilken bil hon kom ut ur. Det var medan jag hukade mig bakom bilen som jag såg att jag hade rost i hela bakre hjulhuset.
Tycker ni att jag ska lämna in bilen på en verkstad eller köpa lite prylar på Mekonomen och fixa det själv?

Nu då jag är så förbannat aktiv här... NOT!

Så hittade jag något nytt i min mobil.

Jag kommer att posta foton på en annan adress här under sommaren. Åker även till Gbg nästa vecka och kommer att skicka upp kort på bloggen. Dock får ni vara så vänliga och besöka en annan sida för att ta del av min fina vardag.

http://thavenius.blogspot.com

Tack och hej

Vår, vår, vår.

Inte som i din och min och våran. Utan som årstiden VÅR.

Solen skiner ute, Kent, Urban, Lasse och Bengt är i full fart med sina traktorer för att sopa rent gatorna utav grus.

Jag har faktiskt inte en blekaste aning om vad dom heter, men jag tyckte att dom namnen lät som personer som jobbar med traktorer och sopar bort grus.

Otroligt mycket har hänt sedan jag skrev sist. Så mycket att jag knappt hunnit med mig själv. Det har ju faktiskt kommit en ny hamburgare på Max.

Så ni som förstår, otroligt mycket som hänt.

I själva verket så är det så att jag har varit alldeles för lat för att skriva. Ungefär som P. Diddy. Kvalitén finns lixom inte där. Om jag nu skriver något så blir det inte läsvärt. Det är som att lyssna på Rix Fm, dag ut och dag in. Samma gamla skit igen, igen och igen.

Vi har i alla fall tagit oss i kragen nu och införskaffat en bil. Äntligen!

Nu när det är vår, är det skönt att ha bil. Under vintern är det nästan lättare att åka buss. Man slipper få blåa fingrar av att stå och skrapa rutor utan handskar, när det är 30cm tjockt islager på rutan. Man slipper skaka tänder till en fläkt som det tar 45 min innan den börjar producera en temperatur som är över två grader celsius.

Bilen är however förbannat fin och finns att se här: http://www.garaget.org/?car=89485

Vid skymning så tar sig Sundsvalls Drakar an Södertäljes kungar i the spåårthall. Kanske tredje raka och La Finale väntar. Verkar nog som om att dom grejjar det. Basketen är ju snart slut här i Sverige och i USA och NBA så börjar slutspelet snart. Väldigt intressant kommer det att bli.

Redan här så blev det lite Per Gessle över det, dvs helt totalt ointressant och värdelöst.

I vilket fall som helst så är vädret underbart just nu och jag känner att sommaren 2008 kommer att blir riktigt bra. Cashen rullar in stabilt och allt känns riktigt förbannat bra.

Peace out och Shululu på er så ses vi när vi ses och läses då jag skriver.

Yours truly // Göran Pährsson (persiskt uttal)

Det var ett tag sedan. Jag känner mig nästintill som en oskyldig liten oskuld. På allmän begäran så har jag nu tagit modet till mig att uppdatera min blogg.

Det har säkert hänt en hel del i mitt liv sedan sist. Dock är det inget som har hänt som är direkt relevant. Jag tycker inte om att skriva om småsaker som alla andra gör. Vad jag åt i morse, vilken mascara som är bäst just för mig osv. Nu är det ju så att jag tillhör den manliga skaran som inte använder mascara. Har hört att det är populärt även bland män, något jag motsäger direkt. Kommer nog aldrig att använda mascara. Kanske för en stor summa pengar?

Vi hade match i helgen, där jag åkte ut efter två minuter. Två tekniska på två minuter är en stark bedrift.

Dock så var en utav domarna en jävla tomte, som har något sorts maktbegär och måste hävda sig själv gentemot mig, genom att vara domare.

Att vi haft en dispyt för ungefär två år sedan är något som han inte lagt åt sidan. Tydligen så måste jag ha gjort honom något väldigt illa, eller så är han bara väldigt småsint. Jag gissar på det senaste alternativet.

Det var petitesser som jag blev utskickad för. Något som andra domare inte ens skulle haft en tanke på att göra. Men denne herr grå verkar ha något att bevisa för mig.

Jag hoppas innerligt att han läser detta, så han får reda på hur jag känner och upplever det.

Jag tror att han som liten var en väldigt förtryckt människa, med en mor och far som inte gav honom något andrum.

Att han aldrig någonsin fick ha en egen åsikt, aldrig tycka eller tänka som han själv ville.

Att aldrig någonsin själv fått bestämma över något eller någon.

Därför valde denne man att bli lärare på en gymnasieskola, där han kunde hävda sig själv för sitt stora ego, för att känna sig viktig i samhället och trycka ner människor för att själv må bättre. Att han sedan blev domare i basket måste även ha varit i exakt samma syfte. För att få något sorts maktbegär.

I min definition utav en domare, så är det en person som tycker om det man gör. Man vill utvecklas själv som människa och som domare. Man vill vara aktiv inom sporten och få den att utvecklas till det bättre. Att lära sig något nytt och att lära andra. Detta är något som denne person saknar helt! När man inte har någon som helst självdistans så är det ju patetiskt att man ens försöker säga åt någon annan vad den skall göra och inte göra.

Vad gör man på en basketplan som domare i div II om man inte ens orkar röra på fötterna? Vara aktiv och röra sig?

Denne domare går, på sin höjd joggar från sida till sida, anpassar inte sin egna position efter spelet, kan inte dagens spelregler och har ingen social kompetens what so ever!

Näe, kanske en vidareutbildning utav domare vore något. Man kanske skulle få göra ett prov vartannat år för att bevisa att man har koll på läget, koll på vad som händer inom sporten.

Denne domare förnedrade mig i sin rapport för den incidenten som skedde för två år sedan. Nu är det fan i mig min tur.

Du är totalt värdelös, jag är inte ensam om det. Jag vill bara att du ska veta att hela basketsundsvall tycker att du inte håller den låga klass som basketen här har. Om man nu skall jämföra med STHLM eller GBG, där basketen är större och håller en högre klass, så är basketen i Sundsvall väldigt låg. Inte ens här hänger du med!

Varför inte bara lägga pipan på hyllan? När du inte ens själv har ett hjärta för det du gör, utan du gör det bara för en extra inkomst i hushållskassan, så kanske det är dags att tänka om.

Jag har respekt för alla andra domare i vårat distrikt, men jag har numera noll (0, ZERO, NADA) respekt för dig och dina insatser på planen.

Du förstör basketen för den här staden, inse det.

Det finns inte en coach och inte en spelare i Sundsvall som blir glad över att du skall döma en match. Inte en enda själ.

Detta är min dagbok, detta är vad jag tycker som privatperson, inte som coach. Jag vill bara reflektera över hur jag tänker och tycker.

Det är det som är så underbart med Sverige. Yttrandefrihet.

Jag har inte heller namngett någon, så att ens försöka sätta dit mig på något sätt är väl ändå ganska lönlöst.

Jag har rätt att säga vad jag tycker och tänker som vanlig människa.

Har tänkt på en sak på senaste tiden.

Vart handlar egentligen kungen sina matvaror?

Är det så att Kungen går med sin kära Silvia på Konsum, ICA eller Willys och liksom bara matar varor i kundvagnen?

Det skulle nog se ganska roligt ut måste jag säga.

- Ja då ska vi se, vad sägs om Digestive Kex, Brie ost och lite vindruvor, till kvällens film med hela familjen? Vad säger du om det Drottningen?

Normalt sett så är det väl så att Kungen inte införskaffar sin proviant själv utan det är någon annan som gör det åt honom, samt att han inte lagar till maten själv.

Dock så bör han väl handla något själv någon gång? Det tycker i alla fall jag verkar lämpligt. Undrar vart han handlar då han blir sugen på en gott & blandat, eller Silvia ringer honom och ber honom köpa med sig mjöl, för den är slut. Vilken butikskedja föredrar kungen. Detta är något som tål att tänkas på. Är det någon som har förslag så blir jag väldigt glad. Skall skriva en bok om detta om ungefär 23 ½ år. Är ute i god tid för research.