Rubriken är ett känt citat..

Kan kännas uppmuntrande såhär mitt på sommaren, då man har evigheter kvar till semestern. Samt att det är sol ute, men blåser som f-n.

Toklugnt på jobbet just nu. Större delen av kavalleriet jobbar kväll, så dom har inte dykt upp ännu. Alltså dom kommer inte med syrgastuber och cyklop, utan dom har vanliga kläder på sig. Fast det beror väl på, vad "vanliga" kläder innefattar?

Själv är jag ganska vanlig, men ändå ovanlig. Det är det som är så bra med mig, jag är så universal och kameleontaktig utav mig. Så jag passar in bland alla sorters människor. Ibland så syns jag nästan inte alls. Det kan vara mindre roligt. Det är som när man var liten och ibland önskade att man kunde göra sig osynlig. Nu på äldre dar (guuuud vad jag låter gammal) så vill man inte riktigt vara osynlig, men ändå inte synas för mycket.

Kan kanske ha och göra med uppfostran och uppväxt och hur samhället har format mig som en lerklump på en drejskiva. Jag blev en förbannat snygg kruka!

Eller kanske sådär måttligt snygg. En Ikea kruka. Lite som alla andra, fast lite skadad i kanten. Det är väl lite så jag är. Helt vanlig och ej extraordinär, men lite lagomt kantstött.

Nu hade jag tänkt att slösurfa lite och äta lakrisal. Det är förbannat gott!

Jättevas, i extas

Eder Ivar Kamprad